Skip to content

Kreativitets-overload och några sanningens ord

Kreativitets-overload och några sanningens ord.
Någonting hände med mig när jag fick mitt sista barn i april -25. Cirkeln inom mig är sluten och jag har mått bättre det senaste året än vad jag gjort sedan 2016 (kanske bättre än någonsin?). Jag har nog aldrig känt mig så inspirerad, genuint glad och enormt tacksam för så otroligt mycket. Det är en kraftfull kreativ laddning, som om hela jag vibrerar. Jag har alltid varit kreativ och gjort många olika saker men någonting är annorlunda nu. Det är en eld som har tänts inom mig på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Saker jag utforskat under flera år börjar landa inom mig. Jag har uppnått några av mina största drömmar och mål det senaste året och jag har verkligen bara försökt njuta av nuet så mycket jag kunnat.

September 2024.
Bilden är tagen av min fantastiska vän, Johanna Asserlind. Jag minns så väl hur jag vid tillfället bar på några av mitt livs största hemligheter. Jag hade ett bok-kontrakt på gång och ett litet frö hade börjat gro i min mage. Ända sedan dess har jag fått hålla mig hårt i livets vagn och bara åka med i berg-och-dalbanan. Vinden i håret och bubblande skratt, mestadels. Självklart har det varit en hel del uppförsbackar och jobb ”bakom kulisserna” längs vägen också, men det har mestadels varit roligt. Jag har känt en närvaro jag sällan tidigare upplevt.

Nuet kräver ingenting av oss, det bara finns där.
– Skoog Living

Att bli förälder

Att få mitt första barn var utmanande på många olika plan. Jag gick sönder, både fysiskt och själsligt. Livet ställdes om och vi gick in i ett helt nytt och främmande kapitel; att vara föräldrar. Jag fick säga farväl till mitt ”fria” och egoistiska jag och axla en ny roll jag längtat SÅ mycket efter men ändå inte var helt säker på att jag ville ha… Samtidigt exploderade mitt hjärta av kärlek till den underbara lilla personen som flyttat in i mitt liv. I ärlighetens namn så var det lika mycket sorg som kärlek – kärlek av en helt ny kaliber! Det innebar samtidigt en ny nivå (och nya utmaningar) för relationen. Att barnet till råga på allt hade kolik och sov extremt dåligt med många timmars gråt det första 1,5 året gjorde inte omställningen lättare. När jag tänker tillbaka på den tiden så skulle jag nog tro att jag dessutom drabbades av en lättare förlossningsdepression. Men hur ska man veta vad som är ”normal ledsenhet” och inte? Jag grät på varje BVC-besök och beklagade mig över min otillräcklighet men fick bara höra att ”barn gråter”…

Jag har älskat att vara gravid och är tacksam för två naturliga förlossningar.

Otillräckligheten & jag

Det är en sorg att min första tid som förälder kantades av sådant mörker och självtvivel. De flesta föräldrar vet hur hjärtskärande det är när ens barn är ledsna. Jag var totalt oförmögen att få min lilla bebis nöjd, oavsett vad jag gjorde. Jag ville ingenting annat än att vara världens bästa mamma men jag var bara otillräcklig, trots att jag gjorde allt jag förmådde och lite till. Som den ”duktiga flickan” jag alltid varit var det svårt att acceptera hur dålig jag kände mig som förälder. NU, när jag har någonting att jämföra med så vet jag att ingenting var normalt då. Jag var inte bara ”normalt ledsen” och mitt barn var inte heller ”normalt ledsen”. Jag ÄR en fantastisk mamma till båda mina barn och jag gör alltid mitt bästa, tveklöst.

En helt ny känsla

När jag nu blivit tvåbarnsmamma har jag på många sätt fått någon form av revansch. Jag har lärt mig av många misstag och fått en ny möjlighet att öva på att vara mamma till en liten bebis. Att vara förälder är nog generellt förknippat med en känsla av otillräcklighet – jag känner den fortfarande – men mer sällan. Tack och lov. Jag är samtidigt tacksam för alla jobbiga erfarenheter föräldrarollen har gett mig, på gott och ont. Jag har vuxit så mycket och parallellt med det också jonglerat med jobb, hobbyföretag, skrivit en bok och genomfört massor med små saker utanför min komfortzon. Det är ändå otroligt när jag tänker på det!

Slutsats: Mitt liv har berikats med två friska söner. Två fantastiska och vackra pojkar med stark vilja. De är varandras motsatser på många sätt och samtidigt så lika. Grabbarna är mitt livs tydligaste Yin & Yang. Båda behövs och tillsammans utgör de hela universum, för mig. Jag är så tacksam att jag skulle kunna spricka! Även om jag fortfarande brottas en hel del med utmaningen att vara förälder så trivs jag otroligt bra med tillvaron! Det är minst sagt en ynnest att få vara föräldraledig. Min plan fram till augusti är att maximera tiden med allt jag tycker om – mys med barnen och att fortsätta skapa grunden för framtiden.

Vad tänker du om inlägget? Lämna gärna en kommentar!